Mies joka sai kumman nimen
Mannen som fick ett märkligt namn

Ennenaikhaan oli hätäkaste.  Förr i tiden fanns det nöddop.  Se oli niin ette opettaja eli muu oppinu ihminen kasto jonku kläpin jos ei pappia sattunu olheen paikala.  Det var så att en lärare eller en annan lärd människa döpte ett barn om ingen präst fanns på plats.  Jos lapsi vaikutti niin heikolta ette pöläthiin ette se kerkiää kuola ennenko kerithiin papin tykö.  Om barnet verkade så svagt att man var rädd att det hann dö innan man hann till prästen.

Niin se kävi Fryyken Sekastilaki. Hänen äiti meni jälkhiin papin tykö toistuthaan kastetta.  Hans mor gick efteråt till prästen för att få det bekräftat.  Se ei saattanu yhthään ruottia ja pappi ei saattanu yhthään meänkieltä.  Hon kunde ingen svenska och han kunde inget meänkieli.  Pappi kysy mikä pojale panthaan nimeksi.  Prästen frågade vad pojken ska få för namn.  Se vaimoriepu ei ymmärtänny ja luuli ette pappi kysy kuka pojan oon kastanu.  Den stackars kvinnan förstod inte utan trodde att han frågade vem som döpt barnet.  Se vastasi ette “Frööken se kasti”  Hon svarade att”Fröken döpte barnet”.

Se erheys eli jäljelä ja mies sai nimen Fryyken Sekasti ja sai kantaa sitä nimeä elämän aijan.  Det misstaget levde kvar och mannen fick namnet “Fryyken Sekasti” och fick bära det namnet livet igenom.